Why is it like this?

Jag orkar inte. Dan innan julafton och jag är bara så jävla ledsen. Ingen aning om varför men hela den här jävla dan går åt helvete. Det ska inte va så här, det ska inte bara va så här. Ingenting blir som jag tänkt mig och snart lägger jag mig bara ner på golvet och gråter. Helvete så olikt mig.

What about me?

Ok nytt försök, vem är jag?

Matilda Annikki Mårh är mitt namn. Mellan namnet kommer från finland och efternamnet från farafar. Jag är 16 år gammal (men fyller 17 om en månad) och bor i åkersberga på en halv ö som heter norrö. Om någon som bor i berga frågar vart jag bor och jags svarar norrö är det ALDRIG någon som vet, hehe. Ja lite landet sådär. Jag är hela 153 cm lång, haha, om jag är stolt? Klart som fan! Kommer aldrig att bli längre heller ;) jag är inte smal men inte heller smällfet hoppas jag i alla fall! Nä men jag har accepterat den jag är.

Det som betyder mest för mig är kärlek. Utan kärlek skulle jag dö. Jag har världens underbaraste bästaste pojkvän. Han är helt otrolig... Mina vänner är även den stor delen i mitt liv. Jag har fyra bästa vänner. Sara, Ida, Fredrika och Malin. Tillsammans blir vi FISM. Utan dem inget jag, typ. Sen har jag fyra underbara syskon oxå. Eller bara en hel syster men de är som mina syskon. Emelie, Jonas och Daniel. Träffade lixom Daniel första gången han var två dagar. Så vi är som en enda stor familj, plus våra päron.

Jag går på Täby enskilda gymnasium i klass M1b. Vilket innebär att jag går media i en helt fucking random klass men den är bra :) lite incest bara... nä men den funkar hur bra som helst.

Jag är som jag är eller vad man ska säga. Lite knäpp, kanske beror på vem man frågar? Oftast, eller aa alltid så vill jag att folk ska vara nöjda och glada. Jag gör alltid mitt bästa för att alla ska få lite som de vill och jag förösker sällan säga emot och börja tjafsa. Jag kan alltid erkänna att jag har fel om det är så att jag vet att jag har fel. Jag vill att folk ska veta om att jag älskar dem om jag gör det.

De finns två ljuspunkter i mitt liv. Mina ponnier. En brun franskridponny som heter Pikachu och en Whelsch isabell/fux/gul ponny som heter Joy. Utan dem skulle jag inte vara den jag är idag. Det finns inget som jag älskar så mycket som jag älskar dem. De är det absolut bästa jag har, jag lovar. Joy har jag haft i fyra år snart och pikachu (kallas p) har jag haft i 1,5 år. Trots att Joy är 16 år gammal är han helt vild och det bästa han vet är mat och att springa fort, helst på galoppen. P är snart åtta och han har typ ADHD, haha aa inte helt hemma i huvudet helt enkelt men han är bäst ändå.

Jag är den jag är men oftast bland nya människor kan jag känna mig lite obekväm. Men jag är bäst på att fuldans, särkillt med mamma och jag är väldigt bra på att göra bort mig och att vara klumpig. Fast jag skäms aldrig om jag vet att jag aldrig kommer träffa de människorna igen som jag gjort bort mig inför. Andra kanske skäms över mig men aldrig jag. Plus att det är gansk så kul att vara pinsam, men inte överdrivet!! Aa men jag är som jag är och har alltid varit ett litet monster.

Lite onödig info om mig som är för min egen skull, vem kommer läsa lixom? Jag behövde bara skriva lite. Tack och hej lever pastej!
 
This is the real me, hehe


Då kör vi igen

Japp, nytt försök. Väkommen tillbaka Mattis. Nämen tack så mycket!

RSS 2.0